Vilken jävla skitdag!

Ju mer man läser i tidningarna och hör i kring sig, desto mer ledsen blir man. Som det här med att Heath Ledger har dött. Känner inte personen i fråga, ej heller varit ett överdrivet fan, men jag tycker det är hemskt, det är tragiskt och det är onödigt. Jag har varit drabbad av sådana här hemska saker privat de senaste åren och vet hur jobbigt hans anhöriga måste ha det och därför känns automaiskt mitt hjärta tungt, även fast det inte borde. Stackars dem....

Och den här jävla dan i övrigt? Pissväder. Regnet tycks aldrig ha något slut. Mobilen stängs av fastän det är betalat, men jag brydde mig inte så mycket eftersom jag fortfarande kunde ringa, lider inte av att sms:et blir indraget. Ringde dem på 3 och de skulle se över problemet. Senare på eftermiddagen stängs även ringfunktionen in! Då står jag i mammas galleri, målar lite och njuter av att höra precis de låtarna jag ville höra! "Wow, vilket flyt jag är inne i!" tänkte jag. Då kommer de in. 3 unga, utländska killar. De frågar efter discobowlingen men det finns ju ingen. Sen sa de att de inte var "härifrån" och att bowlingen skulle finnas i Linnéstaden. Jag BOR i Linnéstaden men det finns ingen jävla bowling. De frågar efter telefonkatalog men jag har ingen och jag tycker det börjar irritera mig. Jag tänkte att om jag visar dem riktningen mot Linné så kanske de går. Så jag vänder mig och tar papper, då hör jag hur det blir fart på dem. I ett ögonblicks verk så har de tagit min jacka och är på väg mot dörren - jag efter! De springer upp i skogen bakom huset - jag efter. Men jag vill inte lämna galleriet obemannat så jag går tillbaka och försöker ringa. Avstängt. De ramsorna jag rabblade är nog förbjudna att skriva ner... Jag ringde till kundtjänst, sa hur allt låg till och bad dem slå på telefonen, den är faktiskt betald. "Ja vi ser det här" säger killen. VARFÖR ÄR DEN DÅ INTE PÅKOPPLAD???

Jag släcker och stänger ner i lokalen, slänger min väska (där de värdefulla sakerna ligger: mobil, kamera, plånbok m.m.) över axeln och ut i regnet utan jacka. Upp i skogen, ner på gatan, bakom husen. Sedan lyser jag ner i backen med mobilen, ser fotspår i leran där de glidit och jag sätter efter. Tillslut finner jag små spår; mina bilnycklar, papperslappar, sockerrör, visitkort. Jag drivs av att "ingen tar något som är MITT, jag SKA ha tillbaka det!) Jag ska fortsätta min jakt imorgon eller på fredag, mina hemnycklar är borta ännu, och de behövs ju minst sagt. Egentligen hinns det inte med imorgon, men på fredag. Nä, då kan inte mamma hjälpa mig med att ta Castor för hon ska hämta Birka. Men kan hon inte flytta på det? Tydligen har hon inte tillräckligt dåligt samvete för att göra mig den tjänsten.

Castor är dålig och spyr, spyr, spyr. Kaskader. Spydde ner mamma, sig själv, sig själv igen och sen Henke. Henke har ju varit dålig så det kan ju vara det. Men det blev jag som fick bada Castor. Och fanns det någon som mötte mig i dörren när jag kom hem för att höra hur det var med mig? Nej. X-boxen har kommit tillbaka från reparationen så det var ju viktigare. Vilken jävla skitdag!