Är stolt över mig själv. Har yckats fiska till mig två jobb av två möjliga. Men än ska jag inte ropa hej, skjuta björnen, hoppa över ån o.s.v. för än har jag inte skrivit något kontrakt. Men ändå, det är en boost för självförtroendet. Men jobb och jobb, först är det utbildning, utlandsstudier och en månads arbete innan betalning inkommer och då ligger man ju back så det sjunger om det. Räknar realistiskt med att inte komma i ekonomisk fas innan hösten som tidigast. Suuuuuuck! MEN! Bättre än inget!
Nu sitter jag här, sent på kvällen/natten med en storm nalkandes utanför husknuten. Jag gillar ju oväder och då stormen Gudrun härjade så var vi i smålands skogar på väg till Öland och sick-sackade mellan fallande träd (bokstavligen). Väl på Öland bestämde vi oss för en pizza i Kalmar vill jag minnas, men bron till fastlandet var avstängd så vi fick ta en inne i Färjestaden. Men då gick strömmen på hela Öland så det blev ingen pizza den kvällen. Kvällen slutade med att jag stod lutad i en onaturlig vinkel mkot vinden ute på en pir, gapskrattandes och överlycklig som ett barn som hoppar i en vattenpöl! Så att en storm kommer är inget som skrämmer Betty!
Kvällen har varit ljuvlig! Premiärbesök på BuddhaBar. Otroligt god mat!!! Henke bjöd för att fira mina framgångar på arbetsmarknaden och det var jag värd. Och magsäcken njöt, smaklökarna njöt, jag njöt. Stress och press rann av mig liksom vattnet ute på den regniga gatan. Mamma hade Castor så inte ens det behövde vi tänka på! Inte nog med att Henke bjudit på utekväll, han köpte även vackra liljor (?) till mig i veckan!
Tidigare idag var jag ute och sålde min skolbok samt hälsade på Tessan & Victor. På hemvägen passerar jag 7-eleven och beslutar mig för en cappucino, då de har förvånansvärt goda sådana där (och då är jag ändå ruggigt kräsen!), så jag binder upp hunden, går in och köper, går ut och börjar gå upp längs med Linnégatan. Efter ett tag hör jag en hund skälla och tänker: "Oj! Den hunden skäller som Isola!" och forsätter gå innan jag inser att det ÄR Isola som skäller. Min stackars hund står nere på Linnégatan och skäller förtvivlat då hon ser mig försvinna hemåt. Fan! Bara till att vända om och hämta henne. Hur kunde jag glömma?? HUR?! Som om inte det var nog, så möter jag Anna och Martin som direkt fattat att jag glömt min hund utanför 7-eleven. Min stackars hund! Stackars söta bruna odåga. Älskade....
Oj nu börjar vinden vina ute, och då bor man ändå mitt inne i stan, skyddad av de andra husen!
~~Blååååååååååååååååås
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar