Tillbaka till dåtiden

Killar... De har varit några styckna, några minns man inte, somliga minns man av bra anledningar, somliga av sämre anledningar.. En sån träffade jag inatt/igår, då jag, Tessan, Tessan & Tanja var ute på Excet. Då träffar man exet. Kände bara någon sorts obehag. Det var ett destruktivt förhållande som jag i princip hade kunnat skippa, men som varade såpass länge att det ändå är en del av ens historia. Han spände ögonen i mig, lutade sig framåt och berättade hur jag hade ändrats, både i sätt och i utseende. Han bad mig släppa ut håret, varför vet jag inte. Han påpekade att min dialekt försvunnit. Tydligen hade jag blivit längre, hans unge skulle kunna spöa min (nyttan med det??), och sedan lutar han sig närmre och spottar ur sig "den där Kruse"... Jag sa inget. Var trött, ville bara hem och var rädd att det skulle hoppa grodor ur min mun. I efterhand känner man att man "skulle sagt si" "Skulle sagt så", men men, nu är det passé, blev bara lovligt förbannad främst då han sa att hans unge skulle kunna spöa min. Vaddå då? Min är finare och mer begåvad, och skulle ett hår krökas på min barns huvud så JÄVLAR!

Men kvällen med Tessorna och Tanja var kul, men jag orkade inte dansa som de, jag har inte samma grundkondis på dansgolvet skulle jag tro. Henke skulle passa Castor men hux-flux skulle det vara "fest" hemma hos oss, den verkade ju lugn och fin men ändå.. Hur ofta är jag ute i svängen numer? Var det så svårt att sitta hemma och passa sitt barn den kvällen? Jag hävde inte i mig massiva volymer alkohol. Det blev ett par glas hos Tessan och ett ute, that's it. Så om man bortser från tröttheten så mår jag kanon! Henke däremot.... Han fick sitt för att haft folk hemma igår med Castor, för han verkar ha åkt på maginfluensa. Stackarn! Snälla Betty går då ut för att köpa blåbärssoppa och rostbröd för att ta god hand om sjuklingen.

~~ex och kex