HBT

Det är HBT-festival på G i vår stad. Göteborg ska bli mer "gay-vänligt". Visste inte ens att vi i Göteborg var "gay-ovänligt", men vad vet jag?

Mig gör det inget med gay eller icke gay, bara man är lycklig. Men en sak vet jag; flaggan är den finaste som finns! Den dag jag flyttar till hus så ska den vaja hos mig, den är kalasfin! Och så blir stan mer gayvänligt. I mina kvarter i vart fall.

Livet med jobbet, med vänner och på resande fot

Oj oj oj. Nu sitter man på DanHotel i Köpenhamn och har tagir några öl med Fian - underbart, har inte setts sedan holdet tror jag! Så vi skulle ut och ta några öl ikväll, men möter våra chefer utanför hotellet och plötsligt känns öl i hotellbaren lite fel, så vi drar till en pub nära inpå.



Där träffar vi Ray från Manchester. Han är en, vad kallas det? Psycic? Huh? Han känner av saker och berättar för oss. Det är utbildningar. Det är gardiner i mitt sovrum. Det är Sofias pappa och Gud vet vad, men han är mycket trevlig och mycket underhållande och jag & Sofia inser snart att han inte är ute efter att stöta på oss utan bara hederligt sällskap, och han blir omedelbart en i gänget!



Väl på hotellet igen pratar jag & Sofia om hur det är att gå ut med vissa oika typer av folk. Somliga har man sjukt kul med, för det bryr sig om vilka man är med och inte VART man är. Men så finns det vissa i vår närhet som bara är ute efter att vara ute på "rätt" ställe i "rätt" sällskap. Allt handlar om attidyd, coolhet på mätaren och att hävda sig. Sådant är sååå tråkigt. Bara det inte blir så på min födelsedag. Hur kul är det att vakna upp dagen efter och inse att man inte hade kul för man bara letade efter "rätt" ställe att hänga på och inte såg att man hade sina vänner mitt framför näsan?



Nej på min frest kommer agnarna att skiljas från vetet genom att visa vilka de bryr sig om och inte VAD de bryr sig om. Är det roligare att vara med vänner eller viktigare att vara på rätt klubb? Mig bekommer det knappt längre, men jag har gärna med alla mina vänner vart som helst på jorden bara för att de betyder så mycket för mig, om vi så bärsar i en park med raggare!



Igår kväll var vi ute med några från jobbet och hade det trevligt. Tyvärr jobbade jag kväll och kom tillbaka så sent att jag hade max en dryg timme med mina vänner och kollegor, men vi hade kul.



~~Leve livet

Årstiderna

Förr levde jag i symbios med naturen. Jag visste när löven för den busken och det och det trädet slog ut. Visste vilka blommor som var vilka och idag insåg jag att jag inte har koll längre. Jag vet inte vart i årstiden vi är, vilka träd som slagit ut och vilka som kommer slå ut. Hej hopp så var syrénen utslagen och brunbränd... Känns som det var igår den slog ut och doftade fantastiskt gott, men det var förrförra veckan. Äh, det låter fånigt, men jag hade stenkoll på naturen och faunan som liten. Nu är man en hårdnackad citybo.

Vad händer??

Kollat på Desperate Housewives, och inser att jag inte förstår ett dyft. Var är Mike? Varför bor Orson & Bree hos Susan? Vad hände med Brees rivals man? Och vad hände med vad-han-nu-heter syn?

~~Livet tycks passera i 150...

Weddingtime

Ja inte för mig, nej nej!

Men vi var på bröllop i helgen; Mackan och Veronica = Maconka. Men hälften av alla gästerna var religiösa så det blev ett stilla bröllop. Vi dansade och skrålade på dansgolvet och huxflux packade bandet ner och folk gick hem. Kvar stod jag, Henke, Discokungen och Dusch-Ankan i ladan med en tom scen och massa öl & vin och rockade loss med musiken från våra mobiler samt mickarna som var kvar på scenen. Blev några sjuuuuka bilder. Tydligen startade vi band också.

Hade lockat håret, hur ofta händer det? Men fick massa komplimanger för det!Hittade efter MASSA letande en klänning på Vila i Allum. När jag kom till kyrkan står en annan tjej i en likadan. Min var i och för sig i guld & brunt, hennes i silver och grått, men samma i övrigt. Sånt kan rasera hela ens kväll, men icke då!

Bråkat med föreningen via mejl. De är inte kloka och inte heller står de för sina aktioner. Har hittat en privatsäljare med en trea ett stenkast bort, vi hoppas stenhårt på den, ska ringa henne imorgon. HÅLL TUMMARNA!!!!

~~ We need it!

Min 25:e födelsedag

Hurra!


Började med att Castor hade världens panik på natten av magsmärtor. Men när han väl blev bättre fick vi sovit några timmar till. Så plock hemma och det bästa av allt - NYA SÄNGKLÄDER! Finns det mycket mysigare eller? Mmmm, känna det frasiga och väldoftande täcket mot sig....


Fixade naglarna hos min syster. Mitt i detta ringer supersöta Ebba och står i min port med Rebecca! De är för söta! Jag blev alldeles rörd, sånt tillhör inte normaliteterna och det var en mycket uppskattad gest, dumt att jag inte var hemma bara. Men Ebba kom förbi salongen med en chokladmufin och höll mig, Mimmi och Frida sällskap. Söta Ebba.


Mamma & Mimmi tjafsade idag. Inte min ensak men det är egoistiskt av dem att blanda in mig, framförallt på min födelsedag. "Nä kommer hon vill inte jag komma" bla bla bla. Men jag hann vispa ihop lite tilltugg till kvällen och Henke svirade runt lite snabbt med dammsugaren. Maten blev en succé och det var spännande att ha mor och far under samma tak samtidigt, det har inte skett på 20 år eller nåt...


Gissa vad jag fick! En digitalkamera. OCH en digital systemkamera! Bland annat. Sjukt! Jag ska ta massa bilder. Måste bara fixa en extra extern hårddisk, för jag håller på att knäcka min dator som det är.


~~Grattis till mig och tack till er som förgyllt min dag!

Borttappat, kommer aldrig återfås igen!

Smartass Betty lägger sina headphones till splitternya mobilen i sin 7-elevenpåse. I påsen finns en flaska som läcker då kabinchefen lagt den ner. Påsen åker i soporna. I påsen liger mina hina headphones. Soporna töms i Spanien. Bye bye headphones....

~~I.D.I.O.T.

Åååååååååååå

Jag säger det igen: Åååååååååååå...

Så jobbigt att skriva känner jag. Tidernas I-landsproblem, men ändock, ett problem.

Ligger på hotell och denna gången slapp jag bunkern i Märsta! Hade packat ner baddräkt och träningskläder, men jag jobbar heeeela dagarna så jag hinner inte. Kom till hotellet vid 21.30 och det stänger först 23 därnere, men vem orkar pallra sig ner dit när man är helt slut efter en sån här dag? Eller ja... nån jävel finns det väl alltid, men den skaran tillhör inte jag.

Men känner att jag borde skärpa mig; det har slunkti ner både godis och annat onyttigt det senaste, med start den där skitflyningen då allt gick snett och godis var det enda vi hade att äta ombord tillslut.. När jag väl hade satt tänderna i första godisbiten var det kört... Som en rökare som slutat men tar ett bloss på en annans cigarett. Mmm, jag kan fortfarande känna smaken av godisen i min mun och jag vill bara ha mer - mer- MER - MER - MEEER!!!

Det är ett tecken på beroende, inte sant? Att man inte kan motstå, att kroppen skriker efter det, att man mår dålig om man inte får det? För så känner jag. Och jag hittar ursäkter till alla tillfällen. Som idag; kabinchefen fyllde år och fick fudge av oss ombord och bjöd oss. "Ja men en kan jag väl ta, det är ändå hennes födelsedag"... Och smack så sitter man i skiten igen!!!

Jag borde säga blankt NEJ. Inte en liiiten bit, inget alls. NEJ NEJ NEJ är ord jag borde behärska och leva efter bättre.

Satan.

~~Kanske borde ner och träna trots allt?

En ruggigt lång dag

Ja det blev inte en LITEN tur inte.

Kom ner till Florens via Köpenhamn, för att där inser att vädret hindrar oss från att ta sig hem med full tank, full maskin och fullt bagage, så vi få gå ner i Bologna för att fylla på soppa. Fine, inga problem. Men väl där visar det sig att alla passagerare måste AV planet, för det ska vara tomt då vi tankar. Sen tar det italienarna en halv evighet att få ut folket till oss igen. Väl uppe i luften på väg hem händer det som ingen vill ska hända, en passagerare blir sjuk. Väldigt sjuk. Hjärtat. Vad fan ska man göra? Visst har man utbildats men man är ingen kunnig läkare för den sakens skull.

Vi frågar i högtalarna om det finns en läkare ombord. Det finns det. Tacka **** för det. Han kan förvisso inte heller göra mer än vi, men han är säker i sitt beslut om att gå ner till första bästa flygplats. Det blir München, 20 minuter bort, under denna tiden försöker vi hjälpa mannen som är dålig. Det är syrgas. Det är Nitromex. Blodtryckskontroll. Assistans till läkaren. Kommunikation med piloterna. Lugnande av passagerare. Säkra kabinen från föremål. Be passagerarna sköta sina egna affärer inte glo på den som är dålig. Det känns som allt går i slowmotion, men tillslut är vi nere och taxar i 80 knyck med blåljusassistans till gaten där ambulansen tar vid.

Efter att mannen är av blir vi stående igen. Ska tankas, men denna gången får alla sitta kvar i planet, tyskarnas restriktioner är annorlunda. Sedan ska vi ringa kontoret och höra så våra arbetspoäng klarar en hemresa. Jag som hade varit upp sedan 4 på morgonen kommer i säng vid 2, 22 timmar senare, tror ni man var trött?!

~~Breathe in, breathe out

Så fel det kan bli

Castor vaknade halv 5, bara till att stiga upp, skulle ändå börja jobba 6.45 med Rene, trodde jag. Visade sig att mitt schema blivit ändrat och jag ska iväg först 12.40. Och jag som var på Landvetter kl 6.10, kul kul. Så jag ska åka SAS till Köpenhamn och tillbaka för en liten tur där nere..

~~Suck