Åååååååååååå

Jag säger det igen: Åååååååååååå...

Så jobbigt att skriva känner jag. Tidernas I-landsproblem, men ändock, ett problem.

Ligger på hotell och denna gången slapp jag bunkern i Märsta! Hade packat ner baddräkt och träningskläder, men jag jobbar heeeela dagarna så jag hinner inte. Kom till hotellet vid 21.30 och det stänger först 23 därnere, men vem orkar pallra sig ner dit när man är helt slut efter en sån här dag? Eller ja... nån jävel finns det väl alltid, men den skaran tillhör inte jag.

Men känner att jag borde skärpa mig; det har slunkti ner både godis och annat onyttigt det senaste, med start den där skitflyningen då allt gick snett och godis var det enda vi hade att äta ombord tillslut.. När jag väl hade satt tänderna i första godisbiten var det kört... Som en rökare som slutat men tar ett bloss på en annans cigarett. Mmm, jag kan fortfarande känna smaken av godisen i min mun och jag vill bara ha mer - mer- MER - MER - MEEER!!!

Det är ett tecken på beroende, inte sant? Att man inte kan motstå, att kroppen skriker efter det, att man mår dålig om man inte får det? För så känner jag. Och jag hittar ursäkter till alla tillfällen. Som idag; kabinchefen fyllde år och fick fudge av oss ombord och bjöd oss. "Ja men en kan jag väl ta, det är ändå hennes födelsedag"... Och smack så sitter man i skiten igen!!!

Jag borde säga blankt NEJ. Inte en liiiten bit, inget alls. NEJ NEJ NEJ är ord jag borde behärska och leva efter bättre.

Satan.

~~Kanske borde ner och träna trots allt?