Till min älskade son...

..jag älskar dig mer än livet självt!
Snart påbörjas min resa utan dig och det känns så tomt. Nyss såg jag dig böka runt i sängen, leendes höll du upp dina gosedjur som om de vore skatter, nyfunna skatter. Sedan såg jag dig lägga dig ner men för att snabbt ta dig upp igen och se så du inte missar något. Så huvudet ner i dina vita sängkläder med solar och moln, din söta blöjklädda rumpa putar upp då du kurar in dig. Din andhämtning som stilla saktar ner och ditt medvetande saka på väg bort tills du så vackert somnar. Ditt huvud i fotändan, nerborrad i täcket. Bara din bruna kalufs som syns. Sista natten jag ser dig somna in på länge. Trots att jag tids nog kommer se dig igen så känns det förfärligt, som att jag aldrig kommer se dig igen. Tänk om något händer Detta kanske är sista gången jag får se dig somna? Långsökt, jag vet, men ändå.

Min älskade son, ikväll var du så fin, fin såsom du alltid brukar vara, men ändå speciellt underbar. Denna sista kväll ihop. Hur ska jag klara mig? HUR? Jag vill skita i hela livet, bara stanna hemma och snusa bebis, min älskade Castor. Omfamna dig, se mig mätt på dig. Hur ska jag klara detta? Gå från att umgås 24timmar/dygn till att leva ensam, sova i ett ensamt rum utan dina andetag, dina drömgnyenden. Vakna till klockans larm och inte ditt joller. Hur ska jag klara mig?

Kommer du glömma mig? Kommer du vänja dig vid att klara dig utan mig? Helst vill jag inte det ev helt egoistiska skäl. Jag är din mamma, jag har älskat dig sedan jag först såg dig som en vibrerande svart-blå klump på en tv-skärm. Jag har känt dig buffa, puffa och vända dig i min kropp. Jag har gått igenom helvetet för att komma till himmelen och hämta dig. Jag har givit dig näring från mig, matat dig med omsorg, valt kläder och mat enligt bästa förmåga. Jag har sett till att dina blöjor varit rena, att du blivit badad, underhållen, mätt och glad. Försökt lägga alla lager av vinterkläder så platt och bekvämt som möjligt så du ska kunna vara avslappnad i din vagn. För jag älskar dig.

Förlåt. Förlåt mig för de gånger jag tappat humöret. Förlåt för de gånger jag inte prioriterat dig. Förlåt för de gånger då jag låtit dig somna ensam. Förlåt för de gånger jag inte varit perfekt, Jag älskar dig, min älskade son! Jag älskar dig så hjärtat brister. Hur kan man älska någon så?

Hur ska jag klara detta?

Jag älskar dig!

/Din mamma